Jobbig vecka

Tyst och stilla i huset. Kanske inte så konstigt, klockan är 6.15. Kan omöjligt sova så lika bra att gå upp. Passar då på att skriva ett inlägg om den sista tiden.

Den sista veckan har känslomässigt varit en berg & dalbana. Fick i slutet på förra veckan beskedet vi gått och gruvat oss för att få under de sista veckorna, Leon skulle till hästhimlen.

Hjälp, vilka känslor det frambringar. Herregud, vilket tufft besked att berätta för dottern att hennes bästa vän endast kommer att leva 1 vecka till. Hur tacklar man detta? Hur tröstar man bäst sin dotter som mer eller mindre kraschar till botten? Samtidigt som en sann djurvän som jag kämpar med mina egna känslor för en mycket kär vän som varit vår vänliga vän i snart ett år.

Självklart letar man de mest självklara saker som att nu slipper han ha ont mera. Svårt att bevisa när vi en av alla sena kvällar tillbringar kvällen i hagen för att på något vis intala oss själva att det är det bästa för honom, och han mer eller mindre leker tafatt med oss i hagen och bockar och galopperar fram av busighet.

Försökte förbereda oss för det sista farväl som väntade oss. Många stunder med en gråtande dotter i famnen. Hur förbereder man sig? Ville enbart att veckan skulle gå fort, kanske låter egoistiskt, men ett sätt att möta det oundvikliga.

Torsdagen närmade sig och och onsdagen skulle bli sista dagen med Leon. En fin sommarkväll med känslor som svämmade över, av kärlek och av sorg. En sista tur på hästryggen i skogen för Ida, en sista stund i gräshagen, en sista rykt, en sista stund i boxen, en sista klapp och en sista puss på mjuka mulen...

Hjälp, vad jobbigt det var att lämna stallet denna sommarkväll, med dottern kvar med ponnyn hon älskar för ett sista farväl...helt galet vad en 11-åring ska gå igenom.

Livet är tufft och många gånger orättvist. Men det är just detta som gör att man bygger upp och blir stark igen att erövra smärta och sorg, så sägs det iallafall även om man har svårt att ta in det...just i dessa stunder.

Leonardo Da Vinci- en trogen vän.



I vitsipps skogen



Mys i stallet

Tur i skogen



Lokal dressyrtävling i Hofors



Kärlek



Första hopptävlingen



Nyfiken Leon



Finaste finaste Leon

Nu galopperar den FINASTE av alla på de evigt gröna ängarna.

En stjärna kommer att tändas på himlen ikväll,

en modig, ärlig, snäll och vänlig kämpe som vi kommer sakna enormt.

Puss på mulen älskade vän!





Kärlek på hög nivå!

Orolig i hjärtat!

Skolavslutningar och födelsedag

Varit på 2 skolavslutningar i kyrkan idag, så fint. Sen firade vi sonen med att grilla med avslutande tårta. Hann även smälla i mig världens största mjukglass, undrar om jag nånsin blir hungrig igen...

Det blev även en cykeltur med Ida på kvällskvisten och vi hamnade såklart i hästhagen. Denna gång var det nära lite gos med Leon, men han ångrade sig i sista stund. Vilken rackare, undrar vad han egentligen varit med om eftersom det är så svårt att ta honom i hagen...

Grattis världens bästa Linus på 15-års dagen

Helgen som var...

På fredagskvällen blev vårt soldäck välbesökt. Solen sken och grannarna hörde ryktet att det vankas vin och anslöt. Vi har verkligen världens bästa grannisar. (Håll er hemma nästa gång Wirens...)

Lördagen hade vi stalltjänst. Inte så många boxar att mocka eftersom hästarna går ute och verkar ha förstått att de även ska bajsa ute ochså. Lite fodring, fylla höpåsar och insläpp. Hästarna stod som vanligt läääängst upp i hagen och var inte jättesugna att komma in, men kommer en kommer alla!

Sedan blev det ridtur i skogen, andra gången för mig denna vecka och Puppy skötte sig utmärkt. Detta är verkligen avkopplande även om hästarna var en aning sega. Detta beror kanske på att att det förmodlingen tar på krafterna att äta grönt. De fick sedan stå inne för att hinna koppla av och sova en stund, vilket vissa gjorde direkt. Leon fick en stor dos kärlek, goskillen. På kvällen blev det spontanträff hos Berggren/Gustavsson, åhhhh va jobbigt det är att skriva detta dubbelnamn hela tiden, gift er nån gång nurååå så man slipper skrivkrampen...Väldigt trevligt var det iaf och även denna kväll blev det ett eller flera glas vin.

Söndagen bestod av hemmapul, altan bygge och grillning med barnen och avslutades med ett combatpass, svettigt och härligt och det känns i ruuuumpaaan idag och för att spä den med lite till träningsvärk körde jag Kettlebell idag.

Imon upp och sjunga för bästa sonen som fyller 15 ÅR!!!!!!!! Hur är det möjligt, min lilla kille har blivit stor.

Fina fina Leon!

I denna ljuvliga sommartid

Veckorna springer iväg i rasande fart, 2 veckor kvar till midsommar. Men det är nu man ska njuta, det är nu det blomstrar, det är nu det luktar sådär gudomligt! Idag har man iaf fått en försmak av det som ska vara sommar, lite värme i luften och solig himmel.

Drog till stallet direkt efter jobbet, Leon hade precis blivit utsläppt och han hade då ingen lust alls att komma in och få bli ompysslad igen. Både Ida och jag hade morötter med oss, men han höll sig på säkert avstånd och sprang sedan runt oss till de andra hästarna, bara att glömma goset alltså.

Efter stallet gav jag mig iväg på en löptur, som jag såhär i efterhand inser gick ganska bra. Jag har startat lugnt med kortare sträckor och sprang idag runt 5-6 km, springer fortfarande utan garmin för att bara försöka "njuta" av turen. Jomen kanske löpning är lite roligt ändååå dååå!

Nu är gräsmattan klippt, trimmen är körd, grillen är på och ett glas Rosé i handen. Härliga, härliga fredag!

Bjuder på en snygg löpar bild!





Denna vy mötte mig när jag närmade mig stallet. Så underbart fint, vilken idyll vi har till ridskola!

Kärlek!

Core-kollegan

Har ju fortfarande inte presenterat min härliga norska core-kollega. Vi verkar vara lika på många punkter allrahelst när det gäller nycklar... En glad tjej som piggar upp och som gör måndagarna roligare. Hon älskar core-båten (!?) och blivit en j****l att stå i plankan! Grymma Gry!

Slutet på solskensresan...

Denna stackars banan var vad som fanns kvar efter turen runt Siljan...

Siljan runt-en solskenshisoria

Som ni kan se på första bilden så började denna dag med klarblå himmel- vilken härlig start.



Denna bild säger ju mer än ihållande regn.



Jag och mannen åt vår grötfrukost och pratade om vår tur tillsammans på cykel. Frid och fröjd. Vi satte på oss cykelmunderingen och skulle bege oss ut. Men vänta nu, något fattades på min mans cykelutstyrsel. Just det ja, cykelskorna, det är ju liksom ett måste när man har klicktrampor. De visade sig att han inte hade några skor med sig. Nu fick ju allt en annan vändning. Skulle jag cykla själv nu? Eller skulle jag strunta i att cykla? Hur som helst, nu var jag på plats och det var klart jag skulle cykla.

Mötte våra snabba cykelkompisar utanför vagnen och begav oss till start.



Jag, Maarit och Fredrik köar innan start.

Klockan 7.22 gav vi oss iväg och mannen vinkade med ett tillgjort leende iväg oss...

Första milen ont i "rump-lårvecket" som alltid, men det gav med sig. Det var fint att cykla, det var roligt att cykla. Igenom Mora där långåkarna svängde av mot Orsa. Fina byvägar ner till Nusnäs, där de tillverkar dalahästar. Mellan Nusnäs och Garsås blev jag omåkt av ledarbilen och det var fortfarande roligt att cykla. Backen innan Garsås blev jag omåkt av stora klungor, bara att hålla i styret och hålla höger. Jag körde även om en karl på en helt vanlig gubbpeda utan växlar, bra gjort av mig va?



Nusnäs, dalahäst tillverkning.

Väl framme i Garsås, första depån. Där åt jag korv med bröd, bulle (underbart god) drack vatten och blåbärssoppa. Pratade med mannen att det här kändes ju bra. 3,5 mil körda. Färden fortsatte mot Vikarbyn där det var väldigt gulligt och "Dalalikt", husen på gårdarna byggs i vinklar hit och dit med stora dörrar som leder in till innegården. Kändes fortfarande ok.

Ner i Rättvik genom rondellerna och ut på landsvägen som var såå lång och såå tråkig. Tungt, motivationen började ge vika och jag började frysa. Hade ju varit roligt att ha någon att prata med. De enda som "pratade" med mig var de stora klungorna på ca 30 pers som skrek att man skulle hålla HÖÖÖGER! Herregud, jag var ju halvvägs ner i diket för jag var så rädd för dom.

Vägen svängde in mot Tällberg. Nu var det fina byvägar igen, men min motivation började tryta. Växlarna hoppade typ 3 åt gången om det alls gick att växla, det var tungt och det blåste mycket.Sen började stigningen i Tällberg och mina växlar drev mig till vansinne. Pratade igen med mannen för att få lite sympati och tyckte att de absolut skulle ta bilen ner till Leksand, utifall de fick med sig en liftare tillbaka.




Blåsigt värre.

Vid hotellet Åkerblads långa backe i Tällberg var lusten stor att checka in på hotellet istället. Efter alla hotell kom en jäääätte nedförsbacke där jag kom upp i en hastighet på 52 km/h. Otäckt eftersom det var trångt och mycket cyklister hit och dit. Trampade vidare mot Leksand och hade mina förhoppningar att mannen stod där.



Åkerblads mysiga hotell.



Strax före Leksand sommarland kom nästa depå. Där åt jag 3 bullar, drack vatten och blåbärssoppa. Lusten att fortsätta hade inte stora odds och jag funderade på att bryta.

Men, där mitt i vimlet hör jag- Men titta där är hon! Mina bästaste grannar hade även de kommit dit och detta var tur, för de fick mig på andra tankar och jag tog följe med dom :-) När mannen väl mötte upp hade jag bestämt mig för att fortsätte med mina glada, peppande braiga grannpojkar!



Även här var bullarna utsökta!

Nu hade vi cyklat 7 mil och det hade börjat regna. 5 mil kvar. Dessa var 5 mil uppför kändes det som
och jag "tjuvade" bakom grannarnas ryggar. Vi stannade lite då och då, åt, drack, tömde blåsan (långkissning, eller hur grabbar...) sträckte ut rygg. Och när vi äntligen kom fram till Björka, sista depån, hade vi 13 km kvar. Vi frös, var genomblöta och känseln hade försvunnit i fingrarna och det kippade i skorna, meeen 13 ynka km kvar. Dessa gick förvånadsvärt bra och det var en skön känsla att åka över bron till Sollerön och in i måååål!

Mina BÄSTA grabbar!









Mål med fin dalahäst som pris!

På väg...

Japps, nu är vi på väg mot Sollerön. Vi har ungefär lika långt att åka nu som vi ska cykla imon, hur galet är inte det. 12 mil ska vi trampa runt sjön och jag hoppas att det blir aningen varmare än beräknat och stänket från ovan håller sig borta.

Vi har bestämt att skulle det vara pissväder med regn imon, gosar vi ner oss under täcket och somnar om!

Jag fick mig en lektion i att cykla i klunga av racerFreddy i veckan när vi cyklade. Det var t ex klapp på hö rumpdel vid hinder på hö sida,"veva" med armen när det är hinder längsmed vägen, tecken när man skulle gira snabbt t ex hö/vä och STOPPtecken och då är det nog finito för då flyger man nog över styret i en rak pik ner i backen...

Men eftersom jag och mannen ska umgås och mysa i några timmar på tu man hand så behöver vi nog inte befatta oss med några klungor. Om nu inte mannen får för sig att ligga på rulle efter någon snygg rumpa...

Tack Filippa, Camilla och Tobbe för att ni tar hand om Leon!