Hjälm kanske...!

Öppning imorse och trött, trött, trött. Herregud, kan inte va sant, är det verkligen jag som ska upp? Jag??? Julgransplundring på schemat båda kollegorna borta, men två duktiga tjejer som vikarier :-) Plundringen med tillhörande fiskdamm blev väl bra, barnen var nöjda det syndes även om jag kanske kände mig en aning "off"!

Planerad skidtur med Anna efter jobbet, men stackarn fick stanna hemma eftersom magsjukan hälsade på ,urk! Hmm, hur ska jag göra då? Aldrig åkt själv, livrädd för det mesta i skogen allt från mördare till djur. Tog mig iaf i kragen och åkte upp och körde Edskenspåret, halvtaskiga spår och lite skräp i spåret, men bra glid. Eftersom jag nu var själv i åkningen så kunde jag ju öva lite teknik i sakta mak. Insåg att kroppen och skidorna inte riktigt synkade varandra, stavarna fastnade i hårda snön, ingen ork riktigt att trycka på, men övade på det U tyckte jag skulle ändra på: Vinkeln, trycket och stavtagen, check! 8,7 km , check!

Tog 2,5 runt när jag kom fram till elljusspåret, ännu sämre spår, lite isigt. Första vurpan strax före övergången till vägen, andra vurpan sista svängen innan "mål". Där hade jag lite fart och drog i backen med en smäll, blev liggande , aj ja ja aj, en rejäl vurpa där jag landade på hö höft och drämde i huvudet. Kanske hjälm vore nåt? Provade även att göra ett "lappkast" med skidorn som min härliga barndomsvän Erika frågade om jag komihåg sen tiden på Lillåskolan. Och ja Erika, nu kunde jag t om smidigare än i lågstadiet :-)

Nu blir det stallet med ridlektion och pyssel med Tham.

Tjille!