222...

222, nejdå, inte djävulens siffror, men bra nära ändå. Punkt 222 som siffrorna visar, 222 m över havet, en djävulsk backe att springa. Mitt måtto för dagen var att hålla kroppen i gungning i något som liknar mer jogg än gång uppför hela backen. Jag klarade det med nöd och näppe och mycket för att min något snabbare man stod för otrolig peepning vid toppen, nästan så man blev irriterad för det lät så glatt och för att han stått där ett tag och väntat in en flåsande Mallan med maxpuls. Vi lyckades ta fel stig hemmåt ochså så ett tag hade vi inte en susning var vi var, men ner kommer man alltid.

Väl hemma körde vi på med 15 minuters tufft core program och där kan jag säga att jag fick peppa honom för där ligger han låååångt efter mig i styrka, så det så!!!