TJEJKLASSIKERN 2011 (Långt inlägg)

Hur det nu var bestämde jag att jag skulle göra Tjejklassikern med ett gäng goa tjejer, Ann, Mari, Linda och Boel (som jag för övrigt har kallat Bodil fram till i söndags, hur svårt kan det va???).

Redan i nov började allvaret när jag den 23 nov köpte skidor, pjäxor och stavar. Längdskidåkning för mig var förenat med lååångtråkig sysselsättning som jag under tvång var tvungen att göra på Lillåskolan på gympalektionerna (hette gympa på den tiden). Sååå boring! Nu skulle alltså 3 mil åkas på en och samma gång, hur skulle det gå?

Första gången var på golfbanan och jag åkte själv med en orolig Urban väntandes på parkeringen. Snacka om bambi på skidor. Sedan fick jag en coach som följde med på skidturerna. Gunnar gav små tips som jag kunde acceptera och var snäll i tonen mot för vad Urban kunde vara. En gång när Urban och jag åkte tillsammans påstod han att jag åkte i passgång, vad fan menade han med det, jag som åkte så bra? Alla har vi väl olika åkstilar.

Vi klassikertjejer ordnade med en tränare som skulle göra det lättare att fixa loppet och få hjälp med div problem. Underbara Jansa kunde även han konstatera att jag passade, lite lättare att acceptera detta nu från en meriterad tränare. Nu började träningen på riktigt för skulle jag öka min hastighet med minst 50% krävdes en ny åkstil. Som jag slet med denna passgång, jättesvårt att få bort, men skam den som ger sig. 12 februari genomfördes Kristinaloppet, förhållandesvis utan passgången. Kavade runt på 3 tim 29 min.

Jag och Mari med 3 mil framför oss.

Nästa etapp var cykling, 10 mil i Motala. Gammal racer lånades från grannen, den gjorde sin första Vätternrunda 1996, men som blev en suverän kompis att gnussa sadel på. 7 st träningsrundor på cykel blev det och det är riktigt roligt att cykla. Dock hamnade jag en gång i ett riktigt åskoväder på mitt planerade långpass, det värsta jag varit med om och trodde ärligt att min sista stund var kommen. En längre vända blev det en annan gång med Ann i finväder. 

Urban hämtar mig efter en skräckfärd i åskoväder

                                           

Min kompis Peugeot och jag.

Cykelloppet etapp 2 gich i Motala den 11 juni och familjerna var med likaså husvagnen (första gången) Trevligt lopp med varierande kupering, måltiden blev 4 tim 3 min . Grillning (nej vänta nu, det blev ju pizza, pga av...) och vi passade även på att fira Linus 14-årsdag på kvällen. 

Medaljen och jag i Motala

                                                 

3:e etappen simning. Måste erkänna att här lades inte mycket fokus. En gång i kall Orsasjö för att prova våtdräkt och en gång i Tolven i Hofors mellan bojarna. Tror att det blev sammanlagt 1 km simning. Loppet gick 9 juli och bjöd iaf på finväder. Det var TRÅNGT med mycket ben och armar i starten och en bit framåt. Flöt på oväntat bra och jag hade även en frenetisk coach på land som viftade och gjorde tecken på vart jag skulle simma för att inte simma där det var för strömt ( ibland är coaching bra, ibland inte). Kom i mål på 23 min 15 sek. 

Jag och Kicki innan start.

Jag och min "Ank kompis"

Den sista etappen, TjejLidingö, löpning 1 mil i terräng. Den hade jag sett framemot. Men efter Vasastafettens punktering har jag inte tränat löpning mer än en gång och med en förkylning i veckan som inte släppte blev mitt val tyvärr att promenera runt banan. Så trist och frusterande att se alla löpare och själv få gå, men så blev det. Fick chansen att verkligen ta vara på banan och dess otroligt fina natur, väldigt fin bana. Min tid blev 1,29 h. 

Den fruktade Aborrbacken var brant. Men i backen stod en kör och peppade oss

                                    

Så det var det. Glada poserar vi med den sista medaljen i Tjejklassikern.

Whihooo!

Vi är bra!