När åldern tar ut sin rätt

Det har varit mycket hästar på sistånde. Vi har varit fölvakt med allt vad det innebär, då framförallt  massa gos med underbar liten bäbismule. Ida har ridit på ridskolan hela helgen. Igår åkte hon till stallet vid 12 och kom hem vid 18, jag känner igen mig i detta då jag gjorde samma sak i hennes ålder. Jag mer eller mindre bodde i stallet och detta håll i sig i många år, hoppas på samma sak med Ida, då stallet är en bra plats att tillbringa sin fritid på.

Idag var vi ner till bästa lilla Carmen då hennes ägare kontaktat mig och talat om att den lilla damen varit dålig imorse. Hon har ju varit med om en del saker den lilla och skrämt oss förut, men idag blev de riktigt oroliga. Vi laddade en stor påse med godis, morötter, äpple och hårt bröd och åkte ner  med en stor klump i magen.

Väl nere så möttes vi av en glad, men trött Carmen som var överlycklig över allt gotta i påsen. Hon hade repat sig sen morgonen och verkar vara "på g" någotsånär igen. Den lille kämpen, vad hon kan skrämmas. Mycket pussar och kramar blev det och jag hade en gladare Ida med mig hem. Tyvärr är det ju så att även åldern på hästar tar ut sin rätt och Carmen fyller 25 år nästa år och har levt ett långt liv på sina shettisben (för er som inte vet är hon en liten shettlandsponny, ca 1 m över marken) Nu hoppas vi att hon inte blir sämre utan kan fortsätta rymma från hagen och ge sig ut på äventyr några år till. Men nog blir man orolig allt. Detta är ju tyvärr baksidan med djur, när det kommer till att ta svåra men välbehövliga beslut. Nu håller vi tummarna för lilla Carmen.