Sov gott fina Tera

Söndagen var planerad med ridning med Ida och bio till kvällen, vid lunch blev det ändrade planer...

En kompis ringde och talade om att fölets (som vi skötte om tidigare i höstas) mamma Tera, blivit akut dålig och att veterinär varit hos henne redan i 4 timmar. Veterinären kunde inte göra mer och att hon måste ner till djursjukhuset i Ultuna.

Planen var att lilla Tekla (fölet) ochså skulle med, men Tera var så dålig så vi vågade inte låta henne åka med ifall hon skulle lägga sig i transporten och då lägga sig på Tekla. Lilla Tekla blev inte glad när mamma skulle åka och det kändes inte roligt att sära på dem. Tekla fick följa med bästa polarn Nils ut i hagen och det verkade gå bra.

Tera fick en stor dos smärtstillande i transporten och vi hade många stopp på vägen ner. Hon gnäggade när vi tittade till henne och verkade ändå pigg under färden. Detta förändrades när vi kom fram.

Hon hade väldigt ont i magen och fick gå igenom många olika provtagningar. En lång eftermiddag där vi gick på kliniken med Tera mellan provtagningarna. Hon kämpade tappert hela tiden och var otroligt duktig och lugn fast hon hade sådana smärtor. Tyvärr blev hon bara sämre och sämre och vi kom till ett läge där ett avgöande beslut måste tas.

Tera fick somna in strax före 18 och var då väldigt dålig. Detta var bland det värsta jag varit med om. Så starka känslor, så många tårar, så ont i hjärtat...Att stå bredvid ett djur som kämpar mot smärtorna utan att kunna göra något mer än att finnas till, klappa och prata, fy vad jobbigt!

Nu lever Tera vidare genom sitt föl Tekla som vi ska ta hand om det bästa vi kan. Alla hästkompisar kommer bli så bra extramammor eftersom de avgudar den lilla krabaten. Dock stannade alla hästarna igårmorse vid grinden vid utsläpp. Det saknades någon...

Stolt Tera med sitt föl Tekla