torsdag 16 februari 2012

Lifes goes on

Så nu är det bestämt, mamsen ska flytta från sin lägenhet som hon bott i sen 37 år tillbaka. Blandade känslor eftersom det är mitt barndomshem.
Det var där man växte upp med mamma, pappa och kompisar. Rosa, Erika och Maarit bodde även i bostadsområdet och de blev kompisar för livet.

Åkte skridskor på skridskobanan och hade skitont i fötterna när man kom in och fick sig ett varmt fotbad, åkte pulka i pulkabackarna, ja det fanns flera, lekte röda vita rosen (skiträdd för de stora pojkarna som tog fast en) , rökte grässtrån, samlade grodägg och plurrade i bäcken, byggde kojjor i skogen, promenerade genom skogen till skolan (utan att va rädd för att nån galning hoppar fram med kniv), vi var alltid samlade jättemånga barn på kvällarna och ställde tillbaka klockan och spelade totalt oskyldig när mamma stod med en inte alltför glad min när man kom in 1 timme försent på kvällen, listan kan göras lång. Hur som helst, en barndom som jag minns med glädje i hjärtat. Nu är ju hela bostadsområdet omgjort, men känslan om "hemma" stannar kvar.

Bilden nedan fick jag för några veckor sen av mamman till Anders till vä. Hon hade hittat det när hon rensade hemma. Killen till höger heter Andreas. Jag minns mycket väl min gråa Scooby Doo tröjja och min älskade röda väska med hästmotiv på. Observera min RAKA lugg, undrar hur länge mamma fick jobba med den jag, eller så hade jag gått med ridhjälm hela morgonen för att platta till lockarna. Bilden är tagen framför mitt hus och huset i bakgrunden är borta och där står ett flerfamiljhus nu.


Det var tider det, inga datorer eller mobiltelefoner och det känns som att livet var mindre stressigt på alla vis. Men jag var ju barn och vet väl egentligen inte hur det vuxna upplevde det, men i det stora hela så kändes samhället lugnare och mer harmoniskt än nu. Det som skrämde oss var väl källardamen och "TokGudrun" när man cyklade till stallet.

Long time ago and lives goes on, imon fyller jag 40!!!!! Vet precis vad jag önskar mig, ett tryggare samhälle och en resa till Bergsgorillorna,  så nu vet du det Urban.

7 kommentarer:

  1. Vad gulligt - väskan är nästan större än dig ;)
    Ja visst var det bättre förr? ;)(Eller blir man såhär nostalgisk när man ska fylla 40...?) Vi var också jämt ute och lekte,kom hem med rosor på kinderna och åt husmanskost. Somnade på stört av all frisk luft, smygkikade på Dallas eftersom det var det enda programmet man ville se - men det var för sent :)
    Hoppas att du får en underbar födelsedag!

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Inga gorillor blir det men jag kan erbjuda en trygg famn;)
    Grattis gumman u4e.

    SvaraRadera
  4. Vilka härliga minnen!!!=) Ja, t.o.m. jag som är yngre än dig minns min uppväxt som mycket lugnare än det är för barnen som växer upp nu. Känslan är dessutom att vi var mer fantasifulla och kreativa. Framförallt fick vi då ta oss dit vi skulle på egen hand. Inte fick jag skjuts av mamma och pappa kors och tvärs heller... Då blev nästan alltid svaret: "Du har två friska ben, ta cykeln eller sparken!"=)
    Grattis i förskott på din stora dag!!! <3

    Och du Urban, i Uganda finns det bergsgorillor att besöka, klart du ska ta med dig frun dit!!! =)

    SvaraRadera
  5. Åh, vilken nostalgitripp! Blir man så där nostalgisk när man fyller 40 år? Grattis gumman på din dag och du fick ju en MYCKET bättre present än bergsgorillor (du har ju redan en gorilla).

    SvaraRadera
  6. Grattis på födelsedagen, hoppas du får en oförglömlig fest!! :)
    /Lisa

    SvaraRadera