Mallan här och där...(Janne har döpt om bloggen...)

Hemma efter en minst sagt händelserik vecka på Gräddö tillsammans med Fam Nilsson.

Detta inlägg skulle helst ha skrivits av oss alla fyra vuxna på resan så att jag inte glömmer något, men ni får gärna lägga till på inlägg! Obs! Lååångt inlägg följer!

Resa till Mariehamn från Kappelskär
Vi hade förberett oss väl och bestämt att senast 08.15 måste vi åka. När vi kom iväg från campingen var kl 08.30. Jag och Ywonne hade i baktanke att vi skulle ta bussen hem på kvällen, och hämta bilarna dagen efter, för en lokal buss måste det väl gå! Lite sen anlände vi till Kappelskär och jag och Ywonne sprang och kollade busstider, hmm, de såg lite rörigt ut på tabellen, men det så ut som det skulle gå en buss kl 19.45 och 22.15, bra då kan ju vi ochså ta en öl eller två på båten, för det var tydligen vår tur att köra!. Vi hämtade ut biljetterna och för att vara säkra sprang jag och Urban och kollade busstiderna igen, vi blev inte klokare denna gång heller, men litade på att vi läst tabellen rätt! På väg mot båten ringer Ywonne med panik i rösten:
"Nu måste ni skynda er, för de drar bandet nu och båten ska gå!"
Vi sprang som galningar och när vi kom fram stod det en man med bestämd min och och sa bestämt:
"Nu stänger vi för landgången och det här var i sista minuten"

Vi hade ändå svårt att bestämma oss om vi skulle ta den där ölen eller inte för om det skulle kanon regna (Jannes uttryck) i Mariehamn så går vi inte iland utan åker med båten hem igen. Och då kör vi bilarna till campingen.

När vi kom fram så kanonregnade det minst sagt, det stod som spön i backen. Jaha, nu stod vi på landgången och velade om vi skulle gå iland eller inte. Urban hade redan gått på båten igen för det regnade ju. När vi står där kommer samma man som stod och väntade på mig och Urban när vi skulle på båten.
"Nu får ni bestämma er, för på landgången får ni inte stå!"
"Men, vad tror du då, tror du det blir uppehåll???"
" Ja, det kan ju skina upp" han var något less på oss.
"På eller av? frågade han igen"
Tre vuxna människor som inte kan bestämma om de ska kliva av båten eller inte, om vi klev av båten väntade 6 timmar iland på Åland. Efter mycket om och men ropade vi ut Urban och klev av.

Regnet öste ner och vi letade på en galleria med en cafe/pub! Där tog vi in öl och kaffelatte som vi spetsade med medsmugglad baileys. Det blev lite shopping sen tillbaka puben där vi träffade på Fam Kaskela och Viren som semestrade på Åland. Sen blev det en tur till hamnen och lite mat innan det var dax att kliva på båten igen. Hemresan bjöd på trubadur, men det var gungigt och stackars Ida blev åksjuk.

Hemma i Kapellskär skyndade vi oss eftersom båten var minst 15 min sen så vi skulle hinna med bussen hem. Men...det gick ingen buss, snopet nog hade vi tittat fel i tabellen iaf. Jaha, kul, fullpackning med barn och två bilar (som ingen kunde köra) stod vi nu på parkeringen på kvällen. Hur gör vi nu? En taxibil kör förbi som jag stoppade och förklarade att vi behövde en taxibuss, men han var på väg till Farsta med två pryda tanter i baksätet och kunde inte köra oss, men han skulle ringa på närmaste bil, men någon taxibuss fanns det inte, bara en bil.
"Men, det blir en framkörningsavgift på minst 250:- sen avgiften till campingen"

Nu började man bittert ångra att vi tog de där alkoholhaltiga dryckerna!!! En bil och 8 personer, alltså kan inte alla åka med. Urban och Janne bestämde sig för att gå till campingen, 7 km. Vi vinkade av dem och väntade, väntade och väntade på taxin, vart hade den tagit vägen? Till slut "smög" det in en taxi mot terminalen, vaddå, såg han inte oss? Linus och Pontus sprang dit, de stod där bra länge och sen ringde min telefon, en släpig röst sa:
"Var det ni som beställt en bil? Det verkar vara fler deltagare än lagligt att ta med i bilen"
"Ja, men kan du inte göra ett undantag då? sa jag"
"Nja, då måste jag ringa ett samtal först"

Vi bestämde då att jag och Pontus ochså skulle gå tillbaka till campingen. Då krypåker han fram och öppnar dörren och säger knappt någonting förutom det att det är olagligt att åka som vi ska åka. Det visade sig att Jan Torsten, som han hette var helt humorbefriad, hur vi än försökte liva upp stämmningen så drog han inte på smilegroparna utan drog istället upp hur olagligt vi åkte och att han kunde få både böter och bli av med tillståndet. Det slutade med att jag fick ett skrattanfall i baksätet, Alice grinade och Ywonne hade fullt sjå med att inte bryta ihop hon med i framsätet.

Väl hemma hade Urban och Janne fått lift och var hemma före oss.

Annars har vi njutit av god mat, utsikt från klipporna, bad, trubadurer, löpturer, Gröna Lund och många skratt. Tack Fam Nilsson för en rolig vecka i Roslagen.

Tjillevippen!