Göteborgsvarvet 2011

Så kom vi då till Göteborg och Göteborgsvarvet. Mycket som händer på plats innan start, mycket folk. Förutom att Urban sprang på toa med jämna mellanrum hann vi med mässan, äta och bara ta det lugnt.

Vi startade i sista startled så det blev lång väntan. Vid halv fyra började vi leta oss till fållan och följde ledet fram till start. Vad pysslar då alla med i fållan i väntan på start? De flesta verkar knyta om skorna typ hundra gånger, ställer in klockorna, jämför tider med varandra och föregående år, rätar till kläderna eller bara står med tom blick. Vi roade oss med att känna efter hur kissnödig vi verkligen var på en skala eller var det bara inbillning?

Starten gick och vi följdes väl åt i ca 200 m innan Urban försvann i vimlet. De första 2-3 km hade jag tunga ben och luftrören värkte det var även uppför. Efter ett tag släppte det i luftrören och pulsen kändes jämn. Vid 4 km började det gå mer uppför och stigningen upp mot Älvborgsbron startade, här var det mycket folk överallt, på trottoarer, taken, gräsmattor. Vätska erbjöds från fler håll i form av kall öl. Gick förvånadsvärt bra uppför och jag joggade hela bron, fortfarande kissnödig! Nu hade jag känningar i det sk "löparknät" molande värk.

Nu fortsatte banan längs med vattnet med havsdoft mot Eriksvarvet, vid 9 km var det dax för första toabesöket och sen fortsatte banan efter vattnet. Nu smärtade knät ordentligt, vad var det här? Höften värkte och jag domnade bort med krampkänningar ner i vaden, detta hade jag aldrig kännt förut. Provade att gå och det blev bättre, men så fort jag började springa skar det som knivar i knäet. Vid 11 km började jag fråga om sjukvårdstält då knäet gett upp kändes det som, rädslan att inte hinna till repet vid 13,3 km började oroa mig. Gick sprang, gick sprang om vartannat för att hinna dit. Vid 13 km och ca 15 min till godo innan repet drogs och ännu en vätskekontroll frågade jag igen efter sjukvårdstältet. Vid nästa kurva haltade jag in i tältet, fick massage på knä och sedan lindade de knät hårt.

Kanske inte det mest optimala att fortsätta, men nu ville jag i mål. Uppför Avenyn med bra puls, men fick gå bitvis på grund av det j--la knäet. Mycket folk på Avenyn och längst upp delades svampar ut, svampen fick bli min kompis ända in i mål. Ner för avenyn och in i allén där det var dax för toabesök nr 2. Sen 3 km kvar innan mål och det började luta smått uppför igen, många av löparna gick nu och det stod bara MÅL i pannan på dem. Sista km annamade jag knäet och sprang på. Vid upploppet stod resten av gänget och hejjade vilket kändes underbart, åh, va glad jag var att se dom och att se mål. Efter mål direkt till massagen för att mjuka upp den stenhårda vaden, knä och lår.

Måååål!
Massage!
Kvällen avslutades med mat och dryck på Avenyn och ett härligt gäng!