Ibland säger bilder mer än 10000 ord!

Kompisar <3>

Äntligen betfor!

En tanke, ett ord, en kram!

Döden...ett sånt starkt ord. Men Livet borde ju vara ett starkare ord!

Det sägs och skrivs så mycket fint om en person som mist sitt liv på jorden. Men varför är vi inte mer uppriktiga mot varandra medan vi har varandra.

Många gånger kommer jag på mig själv att jag egentligen skulle velat sagt till en person att "jag har verkligen saknat dig" men ibland tar den vardagliga stressen över och man pratar flyktigt innan man rusar vidare. Varför?

Jag har blivit bättre på att tala om för mina närmaste vad de verkligen betyder för mig, men ibland kanske man borde säga det oftare. "Du är verkligen en snäll och bra vän/person som gör mig glad" hur svårt kan det vara?

Har även med åren förstått att jag inte betyder lika mycket för en del personer/vänner som jag en gång kanske gjort. Är inte lika viktig i deras liv som förut... Eller är det samma sak där, man kanske är viktig, men det sägs eller visas inte som förut? Vilket är ledsamt.

Vill bara säga ta vara på varandra, bry er om varandra, säg till varandra saker som man kanske ångrar "sen" att man inte sagt.

Låt den sista sekunden, innan ni rusar vidare, avslutas med en kram, ett vänligt ord, om det just den dagen känns att ni vill säga det, vänta inte! En kram betyder även så mycket.

Kram till er!

Dressyr helg

Tillbringar dagen i domartornet under våra dressyrtävlingar med många starter idag.

Yoga time

Tänt ett ljus

...idag på min pappas grav som försvann alldeles för tidigt. 20 år har gått idag och när jag tänker tillbaka kommer detaljer och minnen som inte är så roliga upp.

Hans sista tid i livet var inte lätt, eller hans sista 11 år i livet. Började med en hjärntumör, jag var då 9 år och jag minns en pappa med huvudvärk och att jag var rädd över situationen som skedde. Jag minns även en rädsla av att träffa pappa efter operationen i Uppsala, att han skulle vara "annorlunda". Såklart blev livet inte som förut och skulle aldrig bli det igen.

En ständig rädsla att vara ensam med pappa satte in pga epilepsin han fick efter operationen. Stora grand mal anfall hette det han fick och var så otäcka att se, men som tur var fanns mediciner och snälla grannar att hämta.

På något vis omkullkastades livet när hjärntumören kom och han fick sedan utstå det mesta i sjukväg resten av livet.

Den sista julen han levde kände jag att jag hade fått tillbaka min gamla pappa efter alla år av sjukdomar. Detta byttes ut till påsken då han fick en hjärninfarkt med efterföljande skelett och lungcancer. Sommaren tillbringades på sjukhus med en mycket sjuk pappa som tyvärr cancern tog i sitt grepp.

För att göra en historia kort så var livet inte snällt mot min levnadsglada pappa.

Men såklart så har jag naturligtvis glada och roliga barndomsminnen med min pappa precis som det ska vara.

Tävlingshelg

Lördagen var det dressyr i Älvkarleby. Kändes konstigt att svänga ner mot Rullsand utan husvagn bak som vi gjort så många gånger. Denna gång med transport bakom.

Nu har min "el kille" installerat en kamera i transporten så man har full koll på prinsen. Mycket smart grej. Roligt också att se vad han pysslar med där bak.

Övning på dressyrprogram

Ida var anmäld till två klasser och startade med C:1an. Vi trodde tävlingen skulle gå på utebana, men den var flyttad till ridhus. Undra hur spänd Dip skulle vara då! Ida var nervös, men han såg riktigt fin ut på framridningen. Det visade sig att vi oroat oss i onödan då han var helt cool när han kom in i ridhuset, inga spöken någonstans alltså.

"Dancing Queen"

De gjorde en fin ritt till musiken av Dancing Queen och hamnade precis utanför placering. Bra gjort. Hon valde sedan att stryka sig i nästa klass då hon var nöjd med första och kände sig lite osäker på programmet i nästa klass. Klokt val tycker jag.

Idag var det hopptävling i Storvik.

I första klassen stannade de ut sig och fick starta om och då hoppade han felfritt minsann. Så jäkla retsamt. Samma sak i andra klassen. Han stannade ut sig där också fast Ida red jättebra, tyckte synd om henne. Dip var "mindre" populär kan jag säga. Det var kluriga banor idag och många som stannade ut sig, men men bara ta nya tag!


Fina är de iaf tillsammans
och allt är förlåtet, eller?

Morgonpigga instruktörer

Aerostep!
6.30!
Genrep!
Bodystep!

Mycket ben, stackars ben. Trodde jag skulle fixa passet om jag tog bort styrka överkropp/ armar, men fick kliva av med ont på vä sida. Tråkigt!

Iallafall ett roligt pass med lite nya steg och snurrningar hit och dit. Blir kanon när man lärt sig det. Och med dessa superduktiga instruktörer får man guaidning passet igenom.

Vacker lunchprommis.

Det hann bli mörkt

Testade en prova på tur på MTB ikväll. En lugn runda med mannen som hare. Benen var som spagetti till en början. Lätt tryck mot bröstet, känns fortfarande som revbenen har krympt och andningen inte 100.

Det hann bli mörkt i skogen så man var inte så kaxig i sandbacken ner mot stallet.
Men bra styrka för benen då min överkropp inte är lika överens för träning.

Sen hade jag ju mina nya snygga långa cykelbrallor. Tack darling! As coola!!!

3 vurpor

Gårdagskvällen fick ju en annan vändning.

Tre vurpor varav en behövdes sys samt rejält blåslagen och hjärnskakning med ambulansfärd. en vurpa där nyckelbenet gick av och en där skrubbsår uppstod. Tre vägar, en i samhället och en på skogsslinga, en i hästhagen. En med hjälm två utan...En lärdom...använd alltid hjälp vid all cykling...träning som vardagscykling!

Nu är det ju lite svårt att sätta hjälm på en häst, men det blev alltså även en vurpa för Dip i hagen igår, den blev inspelad och han vurpade rejält. Han fick springa i ridhuset igår kväll för att kolla hur han rörde sig, inga konstigheter, skönt! Såg lite stel ut idag på lina, men hoppas det INTE blir nå mer...

Kicki såg minst sagt blåslagen ut idag och det gjorde ont i hjärtat att se henne. Hade kunnat gått riktigt illa, änglavakt!

Tobbe hade enligt mannen ont ont efter att nyckelbenet gått av!

Krya och hoppas allt läker som det ska!

Kram!



Helgen

Fredag och egentligen vilken dag som helst när man är hemma hela veckan. Provade att springa på promenaden och det fungerade, men har hela tiden en konstig "håll känsla" på vänster sida som gör ont och det känns lite som lungorna är lite för stor under mina revben vid inandning, får helt enkelt hoppa över den andningen...

Hade trevlig och välbehövlig tjejsnack på lunchen, städade lite på em, den första riktiga städningen på dessa två veckor, för konstigt nog så har jag fått "väldigt" ont vid just dessa övningar...

På em, nyttig fika i solen och ännu mera tjejsnack. På kvällen stalltjänst och fix med prinsen eftersom det var tävling igår.

Upp tidigt lördag lasta prinsen och iväg till Torsåker. Många starter, Dip hade en bra dag och
hoppade alla hinder utan att stanna. Mysig dag med kanonväder. Kvällen fortsatte med goa vänner innan man somnade.

Idag hagdag i stallet. Hade varit roligt att följa med och cykla i Falun, men det vore ju synd om jag ramlade och slog mig för tillfället iaf. En promenad sen är det nog dags att förbereda sig för imon ska jag äntligen jobba.

Några bilder från lördagen.


Mormor psslar om Dip som har ätit godis och fått en brun mule!

 

Det bästa, rulla sig och träffa kompisarna.

Ny sadel- eller????

Ja, nu är det ju så att Dip har sadlar som passar...men en liten koll om de verkligen sitter perfekt kunde man ju kosta på sig! Eller vad tycker ni?

Ny sadelutprovare på Sharpman gör ju det inte så svårt att bestämma sig!!!

Blogg som berört

Många är vi som har följt hans kamp för att kämpa för sitt liv. En blogg  (i kroppen min) som berörde genom märg och ben. Kristian skrev så levande om döden som han visste han snart skulle möta på ett mycket obehagligt sätt. Han beskriver sina känslor som dansar runt i hans kropp. Hur han ska "hinna" ställa allt tillrätta för att hans närmaste inte ska ha så mycket att stå i...efteråt. Det går inte för allt i världen att föreställa sig hur man tar sig igenom detta! Denna ångest, smärta och fruktan och ständiga rädsla för hur kroppen ska förändras och när...det ska ske. Känna hur kroppen sakta och brutalt bryts ner bit för bit...

För er som orkar och vill finns hans sommarprat att lyssna på här Kristian sommarpratar!

Vila i frid!

 

Fuck Cancer!

FUCK FUCK FUCK CANCER

3096 dagar

... i fångenskap hos en psykopat efter att blivit kidnappad som 10-åring. Det blir 8 år och 4 månader. 8 år och 4 månader instängd i ett litet rum och endast se dagsljus bakom persienner vid visa tillfällen.

Totalt under en psykopats våld som inte har några spärrar överhuvudtaget.

Filmen handlar om den sanna historien om Natascha Kampuschs kamp mot sin kidnappare. Förnedring, våld och tortyr blir hennes vardag.

Jobbig film som väcker tankar om vilka galningar som faktiskt finns i vårt samhälle.

Sponsrad av Merida

Ja, man skulle ju nästan kunna tro det. Dessa kom som en överraskning idag från mannen. Nu måste jag ju satsa helhjärtat på cykling när jag ska se så proffsig ut!!!

Mannen hoppas att rumptrycket ska uppfyllas...

Fälttävlansträning- kan bli blött!

Träna- JA- NEJ- just ja, går ju inte!!!

Återigen kommer suget efter vad jag INTE kan göra. Cykla, springa, rida, vrida/vända blättanblä...

Har varvat veckan med promenader och typ ätit Polly och godis som snälla vänner matat mig med. "Tycka synd om syndromet" där man plockar i sig det mesta bara för att. Har typ gått upp x antal kilo i veckan. Tur jag haft sällskap av världens bästa vovve som gärna vill vara ute.

Inser att jobb nästa vecka inte riktigt kommer att funka inte i början av veckan iaf. Inte någon core heller, vi som precis har börjat nu med nytt program.

Men jag har ju haft en fantastisk tur ändå, det har jag.

Idag, ännu en vacker höstdag där träning för Ida i Torsåker står på schemat och avslutar kvällen med goa vänner.

Livet är ju ändå jättebra, verkligen!

Ledsen

 

Nånting hände idag och det "smällde" till på vänster sida, ont ont! Tid hos läkaren som sa att dom kunde inte göra något på Hc. Fick inte förklara vad som hänt utan det hade han redan läst sig till...

Snabb titt och kände på revbenen, kanske spricka, men jag har ju blivit röntgad och det var ingen spricka, sa jag, nämen vi kan inte göra något här upprepade han flera gånger på de 2 minuterna jag var inne. Ta värktabletter!

Jag kände och hörde att något blev fel, gick sönder och jag har mer ont. Men kör väl på Ipren då...

 

Bättre och bättre

Kroppen repar sig, lite klurigt att djupandas och fortfarande rejält öm, men bättre.

Har varit på promenix med mamsen och Aska på fm i det underbart suveräna vädret. Lunch på altanen, ätit lite Polly, tagit en powernap och levt lite av ett (för en del...) pensionärsliv. Ikväll hopplektion för Ida, roligt att träffa lite folk.

Inatt har jag drömt om en av kottarna på jobbet och hoppas jag kan jobba på fredag.

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Hade förberett mig för att tävla HAR med min Beeeeevervän på söndagen.

Lördagen började bra, men slutade mindre bra...

En fin fm med solsken och Tina-träning för Ida i stallet.

En ryttare flyger av sin häst och jag går in och fångar den på banan. Sen går allt snabbt, hästen sliter sig från mig och lägger bak bägge hovarna i en spark som träffar mig i bröstet/magen.

Jag känner att det gör ont, jätteont sen svimmar jag. Har folk runt omkring som ropar på mig och det gör jätteont i bröstet, svimmar av, av och till tills ambulans kommer. Ida ledsen, Urban kommer, allt känns bara kaos, och så ont. Sätter nål, undersöker nacke, rygg och sen iväg! Så skönt att min kompis som kör ambulans sitter bak med mig.

Sen en evig väntan, Provtagningar, men ingen läkare. Tydligen kaos på kirurgsidan dit jag ska. Börjar få mer ont. Efter 6!!!!! h kommer en läkare och undersöker, måste undersökas av en till läkare och får vänta 1 h till. Andra läkaren kommer in, bekymrad om det kan vara skador på mjälte, lever och revben. Bestäms att jag ska röntgas. Vänta 1 h till... Upp på röntgen efter 8 h. Hela magen röntgas och ner igen på akuten. Vänta på svar...

Fick åka hem efter 10 h. Inget inre skadat, inte heller revben, men en "lårkaka" på bröstet. Förbered dig på ökad smärta i fem dagar, känn efter, ta det lugnt. Hon sa även att lite mjuk massage var bra...(hörde du det mannen???)

Jag känner mig mörbultad och öm, men trodde ändå att det skulle vara värre. Ont när jag andas, men i det stora hela måste jag ha haft änglavakt.

Tack till Tobbe och Anna för en lugnande hand <3 och alla andra runt omkring och dom som tog hand om Ida <3

Lite vila så är jag snart på banan.

Team Beeeever-Girls!

Startade kl 17 igår med att hämta upp min multisport- kollega. Hemgång 21,20!

Vi skulle ta oss an outforskade marker med cykel. Riktigt svårt att "reka" områden där man inte har en susning om vart vägarna leder. För att göra en låååång historia kort...Vi var vilse, ingen karta, det började mörkna, mycket uppför, gå utan cyklar, vilse igen och...BJÖRNSPÅR!

MEN...nog är vi redo allt! Vi hoppas bara inte att det kommer vara lika mörkt på söndag när vi går i mål som det var igår!

Skogen blir mörk, riktigt mörk

"Bigfoot"- vi kunde höra hans andetag!

Terrängträning för Sofi Öhlund 4/9

Det har blivit några träningar i sommar för denna duktiga tränare Sofi! Såklart står man som mamma med hjärtat i halsgropen och pulsen går på max, men nog är detta häftigt. Just denna träning gick väldigt bra för dotter och ponny. Pigg ponny bjöd på hinder och dotter med ett enda stort leende på hästryggen.

Nog har de kommit en bit på väg allt.

Dip som inte hoppat terräng med förra ägaren var från början på sommaren en aning försiktig och behövde allt stöd han kunde från Ida för att hoppa alls. Detta resulterade i att Ida inte fick vara det minsta tveksam för då blev det "läskigt" att ta sig fram. Ida som inte (på gott och ont...eller...???) varit det minsta rädd har ju fått  några hårda smällar vad gäller självkänsla och självförtroende. Bara på igen och stärka både sitt och hästens självförtroende. Fortsätta att jobba på framåt och ta vara på de tillfällen det går bra och jobba vidare med det som går mindre bra. Hästar har ju som sagt en egen vilja och är man arab går man inte vilka vägar som helst utan att veta att det inte är farligt...

 

EM -Malmö 2013

Förra helgen tillbringades som sagt i Malmö. Roliga och spännande dagar med nästan bara hästar, nästan... Vi hann ju med att gå, gå, gå samt att äta och dricka gott.

Men naturligtvis låg allt fokus på Frida från lilla Hofors. Det var en mäktig känsla att framförallt se terrängen med alla STORA hinder, men också mycket duktiga ekipage. Även dressyren ger sin egen mäktighet med alla vackra och typ "felfria" ekipage som visade upp den vackra sporten dressyr med otroliga rörelser. Supersnygga hästar. Har lagt ett bud på den brittiske hästen Chilli Morning som Ida kan ha när hon går över på häst...Ska börja spara till miljonerna nu...

Banhoppningen var nervbrytande med Tysklands hejarklack som "grannar" på läktaren. Vi gav ifrån oss så mycket röst som vi hade när de svenska ryttarna kom in och då framförallt när Frida kom in. Speakern (som var vår egen dressyrtränare Tina Lundin) uppmärksammade Fridas egen Hoforsklack och då blev det extra livat på läktaren.

Vi träffade landslagsryttaren Dag Albert på terrängbanan x flera och han var en trevlig prick. Lördagskvällen tillbringades på Ribbans egen beach restaurang med Anna Hassös.pappa-  en trevlig och glad man i sina bästa år som bjöd på dryck och hade mycket intressant att berätta om sitt liv. Han berättade även om hans dotter otäcka olycka i fälttävlan 2003 Hon blev förlamad, men är nu tillbaka på landslagsnivå, respekt!!!!! Otäcka bilder Voltade med häst (även hon aktiv landslagsryttare)

Siktar nu på Frankrike och VM nästa sommar och hoppas naturligtvis att Frida är med även där. Go Frida, Go Sverige!

Frida och Herta laddar inför morgondagens terräng



Glada Hoforsare på stranden

En öl på beachen

Ida "vilar" på Scandichindret

Borgen med Dag Albert, ett dropp på 1,90!!!!

I väntan på Frida!

Hejjarklacken från Hofors

Publiken är på "G"

Trycket när svenskarna kommer är så coolt och häftigt! Här är publiken riktigt på "G"!

Det blev ett Triathlon istället

Helgen skulle vigas åt den årliga Vasastafetten, men detta år blev flera av deltagarna sjuka sista veckan.

Så istället var jag helt plötsligt anmäld till Triathlon a la Iggesund.

Vi åkte upp redan på fredagen och hann umgås och äta i stugan hos Kicki & Jimmie.

Upp tidigt lördag och jag och Kicki drog iväg med cyklar och packning.

Framme, startanmäla, blev Bodymarkt... kollade start/mål, växlingar och riggade våra saker. Pratade med några killar som berättade om banprofil på både cykling och löpsträcka. Hjälp, de snackades om tvära, branta uppförsbackar på hyggen och sluttande stup med efterföljande järnvägs cykling. Herregud, vad hade vi gett oss in på? Löpningen startade med mycket uppför...

Våtdräkten skippade vi och jag stod helt plötsligt i trosor och sportbh. Bara gilla läget!

Starten gick och det var bara att simma, tänk vad mycket ben och armar det finns. Försökte hitta luckor och simmade på. Det gick väldigt bra visade det sig ca 62 som startade i vattnet och jag var uppe bland dom 15 första ur vattnet.
Växlingen var långsam och lite förvirrad. Tog t ex på mig skorna före tightsen. Skulle ha haft dom på mig från början.

Upp på cykel. Väldigt varierande bana. Mycket grusväg lite sand och större stigar och uppför... Kicki susade förbi och hon såg sådär retsamt pigg ut... Första asfalten, en uppförsbacke sen in på grusstig, uppför, men så helt plötsligt lite nerför för att svänga skarpt hö till backen killarna pratat om. Bara kliva av och gå till toppen där det sedan gick lika brant ner på hygget och ut på järnvägen. Körde på sidan, men var rädd att vicka. Sedan blev jag själv länge uti skogen, nån kom och flåsade om mig och tyckte det var varmt. Sista biten var asfalt innan man svängde upp i elljusspåret och och tillslut upp på campingen för växling. Sista biten var sand och benen var trött.

Urban och Jimmie stod vid växlingen där man fick gå in med cykeln. Bytte skor,lite nötter, vatten och iväg med stumma vader, detta hade jag aldrig känt förut. Fin löpning till en början sen började uppförsbackarna som jag tillslut fick gå i. Stannade och drog ut vaderna då en 60 + kvinna glider förbi " vackert här" javisst, tänkte vilken positiv inställning, men förstod sen att hon sa " backit här"...Efter backarna ländes det lättare och jag kunde öka farten utan att känna att jag skulle dö. Pigg kropp, trötta ben. Kom på mig själv med ett lätt leende när ca 1 km var kvar och nånting hände och tänkte att grabbarna framför ska jag om. Jag tog dom upp mot upploppet, nöjd!

Rolig grej och Kicki var fantastiskt duktig och stod och hejade på mig i mål.

Härlig helg vid havet. Energitankat, nästan som på semestern!

Paddling med överraskning...

Eftersom mannen inte ska köra HAR i år ska jag istället ha min gode vän Kicki som hare...

Idag provade vi att paddla ihop för första gången. Mycket som ska stämma. Vi körde ett snyggt sick-sack mönster över sjön till en början. Inte medvetet då, men snyggt blev det... eller?

Vi får jobba på att få kanoten på en rak linje samt paddla samtidigt och inte göra några hastiga rörelser så kanoten vickar!

Idag blev det en hastig vändning, riktigt snabb och snygg vändning.

I det lugnaste vatten... Lugnt och fint kom vi in i vassgången... Ca 1 meter från kanoten smäller en bäver bestämt ner svansen med ett enormt plask!!! Fy va rädd vi blev! Snabbvändning minsann!

Avslutade med löpning, äppelpaj och kaffe.