And here we go!



Vid lunch klev de tre musketörerna in i manegen. Två av dom klev upp utan tvekan (!) medan den tredje (min man) inte var lika övertygad om detta, kanske pga för mycket vetskap om de stora djurens dominans vid vissa tillfällen. Den första pratade oavbrutet under ritten av ren nervositet. men fick till både trav och skritt.

 

 Den andra var något mer koncentrerad och tystare. Gick in för uppgiften och fick till en travökning på ena långsidan, Sandie taggade till lite.

Den tredje fick inse att ridning inte är det lättaste och pratade hela tiden om hur svårt det var att rida lätt och hur han hela tiden inte fick till takten. Han tyckte även att om han skulle rida skulle han även hoppa (ganska stor i truten) när han väl kom in i ridhuset hade hans önskan blivit uppfylld eftersom Sandies ägare hunnit satt upp ett "gigantiskt hinder" ingen återvändå alltså.

Efter två språng med mantag och höga ljud klappade han hästen och klev av.

                                             

Själv tycker jag de var modiga som höll sitt löfte och de ville gärna komma tillbaka nästa lördag igen.
Bengtsson har fått konkurrens i hästsporten.