Etapp 2: Tjejvättern

Dagen började med uppstigning kl 07, hade sovit som en stock första natten i nya husvagnen. Gröt, toabesök, snabbkurs punka lagning sen en cykeltur till start. När vi kom fram var mitt styre snett så det blev lite justring med det och vips så stod vi i startfållan and off we go...

Hade sällskap en liten bit med klassikerkompisarna sen hakade jag på en klunga som höll ett bra tempo. Första milen gick förvånadsvärt bra och jag hade draghjälp av två ovetande tjejer som turades om att dra och hade diskussioner efter vägen, jag höll mig bakom. Strax före första stoppet (3,1 mil) träffade jag på Ida och Jessica och åkte in med dom i depån. Där stod även en snäll kille och erbjöd sig hålla min cykel eftersom jag inte hade ngt stöd. Jag åt Enervit Power crunchy (blä) och drack vatten innan jag gav mig iväg uppför värsta backen till Omberg, den tog på krafterna.

Första stoppet i Borghamn

Sen nedför med tvära kurvor, hade nog kunnat kört fortare, men fegade ur med tanke på kurvorna. Hade även Vättern på hö sida med underbar utsikt och bergskanter. Där cyklade man på cykelvägar en bit innan man kom ut på landsväg igen, fortfarande pigga ben :-) Trampade på med gott mod fram till nästa stopp som var i Rök (5,5) mil. Där stannade jag lite längre och det intogs det mesta som kunde ätas. Jag åt russin, bullar, saltgurka och även här en äcklig Enervit Power crunchy. Drack även vatten, blåbärssoppa och Sport Energy dryck. Träffade även där Jessica.

Andra (mat) stoppet i Rök

Efter detta ut på en större väg som aldrig verkade ta slut, tillfälligt slut tog även min ork, men det var även den enda riktiga svacka under loppet, runt 6 mil. Piggnade till ganska fort och trampade vidare, mycket att titta på, hästar i hagar, ödelagda torp (hur kan man låta sånna smultronställen gå till spillo, funderade starkt på att lägga ett bud, men det fanns liksom inte tid för det...) träffade även på en arg tjej som tydligen hade missuppfattat att det var fler än hon som deltog i samma lopp, idiot!!!

Nästa stopp var i Skänninge och det var då 2 mil kvar. Hamnade i en klunga som var perfekt, nu var det sega små uppförsbackar och det tätnade med cyklar. Konstigt nog hade jag energi och trampa på i ett för mig, högt tempo och tänkte nästan hoppa över sista depån som var i Skänninge och fick där reda på att 2,2 mil återstod. Stannade iaf en stund och drack en naturlig (?) energidryck. Jag är inte alls nå förtjust i sportdryck, brukar få ont i magen (otränad), men denna var faktiskt god.

Tredje stoppet i Skänninge, 2,2 mil kvar

Nu började jag smått räkna ut i huvudet hur långt 2 mil kunde vara om man jämför med rundorna man cyklar hemma. Inte så långt ju, ändå var det låååånga 2 sista mil, inte mycket som hände mer att benen trampade på. Helt plötsligt dök vägen in mot mål upp och jag cyklade in på 4 tim och 3 min med en hejjarklack vid mål, JIPPIE! VILKEN HÄRLIG KÄNSLA! Så här i efterhand kan jag nog tänka mig att göra det en gång till, för detta var roligare än skidorna.

En till egobild, men denna gång med stolt hjärta!

En rolig helg med goa vänner och familjer med många skratt, det tackar man för!

Nu ser vi framemot att hoppa i plurret och simma nästa gång, eller hur brudar!