Igår red vi ut på en skrittur, jag, Ida och Idas kompis som enbart fick skritta på sin häst. Allt var frid och fröjd och vi var nästan påväg in på sandvägen som leder mot stallet. Långt bort hör vi ett oväsen som måste ha hörts över hela skogen. Åskar det, frågar tjejerna? Men inte då, genom kurvan dundrar en timmerbil utan timmer, men med en lastmaskin på släp som låter något kopiöst. Han hann se oss och försökte bromsa in, tog ett tag. Sandie, som jag red blev blev jätterädd och for upp i skogen, Dip for iväg åt andra hållet med Ida och Putte stod som förstenad och såg skräckslagen ut. Ida lyckades visa med handen att han måste stänga av maskinen (han trodde det räckte med att smygåka förbi och när inte det funkade stannade han). Det som händer när man stänger av en sån dära maskin (som jag varnade tjejerna för) är ett ljudligt pysljud som inte gjorde redan stressade hästar lugna precis. Vi tog oss förbi och vi höll oss kvar alla 3 :-) En lugn skrittur kan förvandlas till varsomhelst när det gäller hästar.
Hinner inte med någon träning alls denna vecka, torsdagar försöker jag viga till träning annars, men fortfarande är halsen dum och jag tillbringar tiden med min snygga kille ( Dip alltså) och en till snygg dam ut i hovspetsarna i stallet ist.Fast en löptur kanske man hinner med ikväll...nej, just ja, det var ju det där med halsen, siiiit osså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar