Så idag åkte Urban bakom och bredvid för att se till att jag inte fuskade. Varje gång, vilket var varannan meter skrek han så vartenda djur i närheten försvann av ren skräck: P A S S G Å N G!!! Ett tag hade jag god lust att dra staven i magen på honom av irritation han tjatade även på om mina stavtag ochså. Herregud, jag slet som ett djur, kroppen inte helt hundra och samtidigt förvånad över hur barsk han lät där bakom! Det var bara att lyda order, aj aj kapten! De två sista km gick det faktiskt bra och då stämmer lite av resten av skidåkningen ochså :-) Men jag tänker så det ryker ur öronen.
Jag är nu helt övertygad att jag i mitt förra liv var en kamel!

Tlillevippen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar